I Sveriges historia, från medeltid till Vasatid, finns bara delar av humorn bevarad eftersom analfabetismen då var hög. I mångt liknar den tidiga humorn den kärva isländska och det är först senare som de roliga historierna utvecklas.

Genom 1500-talets västgötska knallar uppstod “västgötaklimax“, vilket innebär antiklimax, det vill säga en utebliven höjdpunkt. Den som berättar någonting bygger upp en stegring som får ett snöpligt slut. Knallarna brukade gå ut med ett högt pris på sina varor, men fann sig i att pruta.

På 1700-talet ges Then Swänska Argus ut, vilken hade två engelska tidskrifter som förebild – The Tatler och The Spectator. Vissa artiklar var översättningar ifrån dessa tidningar. Det första numret av den inledande upplagan utkom anonymt. Tidskriften behandlade ofta med kvick satir, samt moraliska, religiösa, politiska och ekonomiska frågor. Then Swänska Argus hade genom sin stora spridning och ett modernt språk en stor betydelse för det svenska språkets utveckling. I tidskriften användes ett enklare språk än vad som för tiden var brukligt. Till exempel skrev man “bygga” istället för “byggia” och “kyrka” istället för “kyrkhia”.

På 1700-talet lever Bellman och hans dryckesvisor upp, med sin lätt svarta humor och dess komiska figurer som än idag är uppskattade. Bellmans improvisationsförmåga var stor och redan under hans levnadstid skapades Bellmanhistorierna som ofta byggde på hans påstådda respektlöshet gentemot överheten.

Det sägs att Göteborgshumorn uppstod på 1800-talet och att Kung Oscar II:s hovfotograf, Aron Jonason, är en av grundarna till traditionen med ordlekar. Jonason ska en kväll ha fotograferat mycket och använt en magnesiumblixt, varvid Kungen utbrister “Det var väldigt vad Jonason blixtrar mycket!”. Jonason och replikerade då “Ja, blixtrar den ene så åskar den andre”. Ofta har Kal å Ada huvudrollerna i dessa historier, ibland också Beda och Osborn. Många av historierna innehåller någon form av vits eller ordvits, ofta tillsammans med träffsäkra och snabba repliker. En del vitsar handlar om stockholmare eller andra utomsocknes, men mest om göteborgarna själva.

Göteborgshumorn visar sig också i smeknamnen på stadens byggnader och platser. Vattenspelet vid Götaplatsen kallas för Bussbidén och platsen där Göteborgshjulet stod för Hjultomten.

Under 1800-talet bildades vid Uppsala universitet en grupp som skulle bli Juvenalerna, vilka underhöll med spexiga visor. Ur detta utvecklades sångcykeln Gluntarne och flera av Sveriges komiker har senare kommit ifrån samma typ av studentikosa humor. Blandaren började ges ut år 1863 av studenter vid Teknologiska Institutet i Stockholm.